Dandie Dinmont Terrier-våra hjärtan!

Kolla gärna in Rasstandard för Dandie Dinmont också.
http://www.dandiedinmontclub.se/2rasstd.html#upp

Grythunden ska utan att vara rädd ha respekt för rovdjuret. Det är viktigt för både hundens egen del för att undvika skador, samt med hänsyn till viltet. Klokhet och ett balanserat arbetssätt är viktigt. En hund som har för stor skärpa och saknar all respekt för rovdjuret är klart olämpligt och helt värdelös vid praktisk grytjakt. Dessa egenskaper kan bedömas vid träningar och prov.
Inom de aktuella raserna finns det dock många linjer som inte längre har de rastypiska grytanlagen. Rådfråga Grythundklubben före köp av grythund.

Om hunden blir Godkänd vid anlagsprov är den lämplig och användbar som grythund för jakt på räv respektive grävling.
Godkänt anlagsprov betyder att hunden kan ses som ett föredöme och att den får starta på jaktprov i naturgryt för att kunna bli grytjaktchampion.
För att få godkänt på jaktprov för sprängare fordras att hunden spränger räven och att arbetet i övrigt kan betecknas som förstklassigt.
För att få godkänt på jaktprov för förliggare fordras att hunden kan hålla kvar grävlingen tills dess nedslag har gjorts och att arbetet är förstklassigt.
För jakt på räv bör hunden vara över året innan den släpps i naturgryt och för jakt på grävling två år. Låt hunden bli tillräckligt mogen för sina uppgifter!

Rävsprängare
Grythundarna har en stor användbarhet. Jakt på räv kan dock sägas komma först. Träning i provgryt och grytanlagsprov syftar till att få fram effektiva "rävsprängare". Stor rörlighet och korta rusher får räven att snabbt lämna grytet. Trots att grävling används som provdjur är alltså inte målsättningen att få fram hundar för sådan jakt.

Förliggare
Grävling, mårdhund, mink och mård jagas med fördel med grythund. Vid jakt på grävling används en "förliggare", dvs en hund som inte är speciellt skarp och vars egentliga uppgift är att med sitt skall markera var i grytet grävlingen befinner sig.

Apportör
Många grythundar används som kortdrivare på rådjur, hjort, älg och vildsvin. Viltspår och apportering är exempel på andra användningsområden.

Eftersök
Likaväl som när det gäller att förkorta lidandet hos en skadad morkulla eller älg, gäller detta för skadade och sjuka rävar och grävlingar. Här finns inget alternativ till vältränade grythundar. Viltvård och skyddsjakt har också behov av dugliga grythundar.

Grytträning
Man tränar sin hund för grytjakt i ett provgryt där det finns lock på gångarna så att man kan observera hur hunden jobbar i grytet. Till sin hjälp har man en tam grävling som är speciellt tränad för sin uppgift.

Var tränar jag?
Det är lokalklubbarna som ansvarar för grytträningen. Kontakta någon i styrelsen för den lokalklubb där du bor så kan de hjälpa dig med var närmsta provgryt finns.

När tränar jag?
Träningarna börjar inte förrän på våren/försommaren när grävlingen har kommit ur sin vinterdvala och brukar pågå under sommarmånaderna. Titta på din lokalklubbssida för träningstider eller kontakta någon i lokalklubben styrelse för information.

Hur gammal ska min hund vara?
De olika grythundraserna - och individerna - mognar olika fort för att klara av uppgiften att träna gryt. Hunden bör vara närmare året innan man börjar men det är inget hinder att börja senare.
　
Provgrytet
Ett provgryt kan vara fast,  mobilt. Det har en kittel för grävlingen i mitten och dit leder tre gångar med olika hinder, som ska symbolisera de svårigheter som kan möta hunden under jord. En gång har ett liggande nålsöga på 13*17 cm, den andra har en stående, och i det tredje måste hunden hoppa upp 60 cm för att få kontakt med grävlingen.

Kitteln är rörlig så att tränaren eller provdomaren kan vrida fram det hål som grävlingen ska möta hunden ifrån. Man använder galler mellan hund och grävling för att undvika skador på djuren. Vid provet bedöms hundens smidighet och rörlighet samt förmåga att attackera utan alltför hård konfrontation.Grävlingen

Vi skiljer på två typer av grythundar; rävsprängaren är hundar för jakt på räv och är de vanligaste hundarna, samt förliggare, vilka är hundar för jakt efter grävling.

De olika typerna har helt olika arbetssätt och fordrar därför olika former av träning och prov. I regel har jägaren skaffat en hund för antingen räv eller grävling. Visar träningen att den skulle fungera betydligt bättre för det andra viltslaget får man tänka om.

I ett grytprov används grävling som prov- och träningsdjur oavsett om det är frågan om sprängare eller förliggare. De provgrävlingar som används är speciellt tränade för sin uppgift och vet hur de ska sätta sig i respekt hos hundarna.

Grävlingen måste vara uppfödd i hägn. Ju tamare den är desto bättre fungerar den.

Jaktprov
När Din hund blivit grytjaktchampion måste Du som hundägare själv anmäla detta till SKK, annars kommer inte titeln att läggas in deras data. SKK har tyvärr inget datasystem f n som sköter detta automatiskt. Ring SKK:s informationsavdelning, tfn 08-795 30 30 och beställ blankett för detta.

Anmälan till jaktprov
Administrationen runt ett grytjaktprov är som följer:

• Start på jaktprov görs upp mellan hundägare och domare.
• Domaren skickar efter avslutat prov - senast inom en vecka - resultatet till SGK:s provsekreterare
• Resultatet som rapporteras innefattar resultatlista grytjaktprov samt provberättelse grytjaktprov. Domarens namnförtydligande samt personnummer ska finnas med på resultatlistan.
• SGK:s provsekreterare vidarebefordrar provberättelsen till SGK:s sekreterare.
• Hundägaren betalar snarast in startavgiften, 150 kr, på SGK:s plusgiro: 10 95 48-8.
• Hundägaren betalar domararvode med max 300 kr i samband med provet.
• Hundägaren ersätter domarens resekostnader med 16 kr/mil i samband med provet.

Bestämmelser
Följande tävlings- och championatbestämmelser gäller idag för Jaktprovschampionat (gryt) SJ(G)Ch. Championatet utfärdas för antingen sprängare SJ(gs)Ch eller förliggare SJ(gf)Ch. Samma hund kan erhålla championat i bägge kategorierna genom att utföra motsvarande prov.

• Två godkända grytanlagsprov samt ett godkänt grytjaktprov
• Ett godkänt grytanlagsprov samt två godkända grytjaktprov

För hundar som gjort grytprov enligt det äldre poängsystemet gäller

• Två godkända grytanlagsprov med lägst 50 p var samt ett godkänt grytjaktprov
• Ett godkänt grytanlagsprov samt ett godkänt grytanlagsprov med lägst 50 p samt ett godkänt grytjaktprov
• Ett godkänt grytanlagsprov med lägst 50 p samt två godkända grytjaktprov

Utöver grytmeriten ovan måste hunden ha lägst 2:a pris vid kvalitetsbedömning efter 15 mån ålder på utställning i något nordiskt land.

Viltspår – en naturlig aktivitet

En av de mest naturliga samt effektiva aktiviteter att sysselsätta sin hund med är att lägga viltspår. För som bekant får hundens släktingar, vargar som lever i vilt tillstånd, spåra upp sin föda ”på egen tass”med hjälp av sitt förnämsta redskap, nosen. Viltspår är dessutom en av de aktiviteter som tröttar ut hunden mest tack vare att det krävs att den använder sin hjärna för att hitta rätt bland alla dofter som finns i skog och mark. Inte behöver man mycket utrustning heller för att gå ett viltspår. En sele, en lina som är mellan 5-10 meter, klädnypor, plastband, djurblod samt några rådjursklövar duger gott. Vill du prova på att lägga viltspår åt din hund bör du införskaffa dessa saker.

Utrustning
Sele och lina köper du i någon djuraffär, plastband och klädnypor finns på de flesta varuhus samt på Panduro hobby. Istället för plastband går det att klippa sönder plastpåsar eller använda toalettpapper eller pappersremsor. Papper bryts ju ner av naturen så om man glömmer kvar snitslar är detta ett miljövänligare alternativ. Tänk på att snitslar endast används under en övergångsperiod innan du har lärt dig att lita till dina egna naturkunskaper. Blod och rådjursklövar kan vara lite knivigare att få tag på men försök på något slakteri, lokala jägare eller i någon butik som själv styckar sitt kött. Många ras- och brukshundklubbar håller i kurser i viltspår och kan då vara behjälpliga i att skaffa fram dessa hjälpmedel. Tänk på att du kan behöva tillstånd från Jordbruksverket för att lägga blodspår, läs mer på Jordbruksverkets hemsida.

Spårplatsen
Den bästa plats att lägga viltspår på är i skogen. Dels för att det är ett naturligt ställe för hundar att leta efter mat i och dels för att det brukar vara tyst och stilla där. Och tänker du tävla i denna gren läggs tävlingarna nästan alltid i skogsmark. Men det fina med spår är att det går att lägga var som helst när som helst. Man kan utföra denna aktivitet på egen hand men är man flera stycken går det lättare och blir roligare. Gör spårläggningen till en familjeaktivitet så får ni frisk luft, motion samt en trevlig stund tillsammans!


Få hunden intresserad
Innan du börjar är det bra få din hund intresserad av rådjursklöven eftersom det är denna som hunden ska spåra upp. Nästa steg är att hälla blodet i en flaska som det går att droppa blodet ur, typ en ketchupflaska i plast. Sedan knyter du fast 10 cm långa plastremsor i ett antal klädnypor som du sedan sätter på en rund stålring som är lätt att bära med sig. Bind sedan klöven i ett snöre så att du kan släpa det i marken så att det ger ifrån sig vittring. Precis innan du ska gå spåret med din hund ska du ta på den selen (eller ett brett halsband om du föredrar det) och knipsa sedan på linan. Tänk på att endast använda utrustningen när du går spår så att den fungerar som en signal åt hunden: ”Nu ska vi spåra!”

Så här börjar du spåra
Första spåret som du lägger bör inte vara mer än cirka 10 meter långt och hunden bör stå bunden vid ett träd som står cirka 5 meter från spårets start eftersom den ska se vad du gör hela tiden. Gör en start genom att sparka upp lite jord och droppa lite blod i den lilla gropen som bildas. Dra sedan klöven i marken och droppa blod oregelbundet. Det räcker med en halv deciliter första gången. När du sedan lägger hela spår går det åt cirka 3,5 dl. Vänta några minuter och gå sedan spåret och glöm inte att visa starten för din hund medan du säger ”spår, sök spår”. När hunden hittar klöven ska den ha mycket beröm. En del ger även sin hund godis medan andra låter hunden bita i klöven ett tag. Tänk bara på att många hundar blir dåliga i magen av att äta bitar av klöven.

Så fortsätter du
Andra spåret bör vara cirka 200 meter långt och innehålla en rundad vinkel. Efter hand utökar du sträckan samt lägger till vinklar i 90 grader. Dessutom ska du lägga spåret tidigare och tidigare så att hunden får vänja sig vid att leta spår som har legat några timmar. Tänker du tävla måste du först göra en anlagstest på din hund. Men att tävla är inte det viktigaste utan det är att du och din hund gör en rolig och nyttig aktivitet tillsammans. Och om du vill kan ni göra en samhällsnytig insats genom att hjälpa till att leta upp djur som blivit påkörda eller skadeskjutna genom eftersök. Det var nämligen så denna aktivitet en gång började. Jägare som hade råkat skadeskjuta vilt använde sina hundar till att nosa upp var de gått och gömt sig så att de kunde göra slut på deras lidande.

ANLAGSKLASS

Spårlängd 600 meter
4 Räta vinklar med minst 50 meter mellan vinklarna.
Cirka 15 m bloduppehåll på raksträcka.
Skanken ska släpas hela vägen utan uppehåll.
Om man är två som går spåret ska den som blodar gå sist.
Blodas 2-5 timmar före start.

Tiden räknas när man börjar bloda. Det går cirka 1/3 Liter blod till ett spår. Spårläggarkäpp med 2x2 cm, kontaktyta mot marken eller stänkflaska används. 1 meter mellan blodstämplar dock tätare de första tio metrarna. Spårlinan får ej överstiga 10 m. Avståndet mellan hund & förare ska vara minst 5 m. Vid svårframkomlig terräng får linan släppas eller fattas kortare. Föraren får stötta hunden med lågt tilltal. Om hunden fått tappt på grund av uppenbar viltstörning får föraren visa hunden tillbaks på spåret. Skanken läggs vid spårets slut, ej synligt dock utan att gömmas. Hunden behöver inte markera skanken men det ska gå att konstatera att den slutat spåra. Spårtiden får max vara i 30 minuter. För godkännande krävs att hunden visat utmärkt förmåga att följa spåret, arbetat i lämpligt tempo och inte behövt någon hjälp att efter tappt återfinna spåret (gäller inte viltstörning - se ovan).

ÖPPENKLASS

Godkänt anlagsprov krävs före start i öppen klass. Spåret ska ha legat i mellan 12-24 timmar och innehålla 3 stycken bloduppehåll på cirka 15 meter varav två vinklar. I den ena av dessa vinklar går spårläggaren utan ytterligare blodning tillbaka cirka 15 meter, vid sidan av det lagda spåret på raksträckan, och gör vinkeln där.

• Skottprövning: 50 - 100 meter före spårslutet sätts eller läggs hunden. Domaren går ca 10 meter från hunden i spårets riktning och avlossar ett skott med hagelvapen eller startpistol. Skytten återvänder och visar föraren i vilken riktning denna ska fortsätta spåret. Viss iver kan tolereras men följande räknas som allvarliga fel: Uppenbar skotträdsla, okontrollerbar upphetsning, vägran att fullfölja spårningsarbetet. Spårtiden får max vara i 45 minuter.
• För första pris krävs att hunden uppvisat godkänd skottreaktion, utmärkt förmåga att följa spåret, arbeta i lämpligt tempo, endast med stöd från föraren samt utan ingripande av domaren nått spårets slut inom föreskriven tid.
• Utmärkt spårningsförmåga: Hunden spårar målmedvetet och spårsäkerhet och har endast ett par mindre tappter som den reder ut självständigt. Klarar vinklarna utan större svårigheter.
• Lämpligt tempo: Hunden arbetar på i ett följsamt sätt i ett så lugnt tempo att den kan fungera effektivt i en riktig eftersöktsituation.
• Självständighet: Hunden ska spåra utan för mycket stöd från föraren.
• Stöd från föraren: Lågmäld uppmuntran då hunden spårat rätt.
• Hjälp: Förarens återföring av hund till spåret, utan domarens medverkan, då föraren ser att hunden är på villovägar eller inte kan finna spåret.
• Hund får avlägsna sig högst 100 meter från spåret innan ingripande görs av domaren.

Här är ett ex, på hur ett viltspår i öppenklass kan se ut! Vinklarnas ordnig och placering kan variera.


Informationen är bland annat hämtad på grythunsklubbens hemsida, här kan du gå in och lära dig mera.
http://www.grythundklubben.se/Default.aspx

Mer information hittar du på Svenska Kennelklubbens hemsida www.skk.se och titta på olika rasklubbar för jakthundar (tax och retrieverraserna till exempel) och kolla när de har spårprov. Där hittar du även fullständiga regler för spårprov.

                                                                                              Sammanställt av Janette Andersson