Liahs första viltspår!
Hello Dandielovers!
Nu så var det avklarat! Liahs första kursdag på viltspår.
Allt avlöpte finemang med start inne i klubbstugan på Brukshundsklubben Attila.
Vi gick igenom hur man lägger upp ett blodspår, sedan fick vi se en av ledarna lägga ett kort spår till sin labbe Castor.
Därefter bar det av ut i skogen för att lägga var sitt spår, vilket inte är så lätt som man kan tro! Det är mycket att hålla reda på. Klöven, blodet, snittslarna, hur och vart man går. Man börjar med ett uppstamp och droppar lite blod, sedan går man framåt, droppar blodet ofta i spåret och eftersom man ju inte vill ha blod överallt så kollar man neråt hela tiden. Vart är man då på väg, ju helt ur kurs. Försöker räta upp sig och gå åt det hållet man blivit anvisad. Släpa klöven droppa blodet hålla kursen hmmm....! Har nog glömt nått, ja just det snitslarna var det ju också. Nåväl spåret är ju nästan klart, så jag sätter en på slutet. Binder fast klöven och går tillbaka.
Efter det blev det lite fikapaus. Sedan fick vi se Castor och Britt gå sitt lilla spår vid klubbstugan. Vilket gick alldeles galant. Här pratades det även om vikten att sköta om sin utrustning så att man inte står där med en ihoptrasslad lina när man ska göra ett riktigt eftersök. Sonny visade hur man lindar upp spårlinan så det blir lätt att slänga ut den utan trassel när man ska ha den nästa gång.
Åter ut i skogen till våra spår som nu legat en stund. Liah och jag fick med oss en av ledarna och en annan kille att gå efter oss vilket var tur eftersom jag ju glömt att snitsla mitt spår. De var väldigt duktiga på att se vart jag droppat blodet men de är ju vana.
Så till hur det gick för Liah. Hon började lite tveksamt vid uppsparket, slickade lite misstänksamt på blodet, satte sig ner och tittade på mig. Matte vad ska vi göra nu då? Tycktes hon fråga. Väntar ut henne lite, går lite framåt för att hjälpa henne lite på traven. Sedan tassar hon på lite tvekande och sakta framåt men det går i alla fall framåt!
Då säger Göran att detta blir nog en spårnoga hund så småningom. Då blir matte glad, peppar ytterligare lite på Liah som då fortsätter spårandet. Killen som går med oss håller koll på blodet så vi inte kommer alldeles ur kurs. Men konstigt nog så gör vi inte det ändå, Liah är duktig men lite tveksam. Cirka 25 meter från slutet stannar hon upp, vänder om lite och kollar spåret tillbaka. Vädrar i luften och lyssnar upp åt vägen där de andra hundarna skäller. Matte får peppa lite till så går hon tillbaka och vidare i spåret. Får så upp mera doft i näsan, vad kan detta vara? Hon blir nog lite nyfiken det lilla trollet. Kommer så fram och hittar en klöv som hon försiktigt tar i munnen. Matte blir glad och peppar på igen. Då tycker Liah att det är riktigt kul och spännande, bär sedan klöven nästan hela vägen tillbaka.
Detta tycker jag var en väldigt bra start för Liahs viltspår-karriär! Det var ju trots allt första gången!
Det var allt för denna gång!
Nu så var det avklarat! Liahs första kursdag på viltspår.
Allt avlöpte finemang med start inne i klubbstugan på Brukshundsklubben Attila.
Vi gick igenom hur man lägger upp ett blodspår, sedan fick vi se en av ledarna lägga ett kort spår till sin labbe Castor.
Därefter bar det av ut i skogen för att lägga var sitt spår, vilket inte är så lätt som man kan tro! Det är mycket att hålla reda på. Klöven, blodet, snittslarna, hur och vart man går. Man börjar med ett uppstamp och droppar lite blod, sedan går man framåt, droppar blodet ofta i spåret och eftersom man ju inte vill ha blod överallt så kollar man neråt hela tiden. Vart är man då på väg, ju helt ur kurs. Försöker räta upp sig och gå åt det hållet man blivit anvisad. Släpa klöven droppa blodet hålla kursen hmmm....! Har nog glömt nått, ja just det snitslarna var det ju också. Nåväl spåret är ju nästan klart, så jag sätter en på slutet. Binder fast klöven och går tillbaka.
Efter det blev det lite fikapaus. Sedan fick vi se Castor och Britt gå sitt lilla spår vid klubbstugan. Vilket gick alldeles galant. Här pratades det även om vikten att sköta om sin utrustning så att man inte står där med en ihoptrasslad lina när man ska göra ett riktigt eftersök. Sonny visade hur man lindar upp spårlinan så det blir lätt att slänga ut den utan trassel när man ska ha den nästa gång.
Åter ut i skogen till våra spår som nu legat en stund. Liah och jag fick med oss en av ledarna och en annan kille att gå efter oss vilket var tur eftersom jag ju glömt att snitsla mitt spår. De var väldigt duktiga på att se vart jag droppat blodet men de är ju vana.
Så till hur det gick för Liah. Hon började lite tveksamt vid uppsparket, slickade lite misstänksamt på blodet, satte sig ner och tittade på mig. Matte vad ska vi göra nu då? Tycktes hon fråga. Väntar ut henne lite, går lite framåt för att hjälpa henne lite på traven. Sedan tassar hon på lite tvekande och sakta framåt men det går i alla fall framåt!
Då säger Göran att detta blir nog en spårnoga hund så småningom. Då blir matte glad, peppar ytterligare lite på Liah som då fortsätter spårandet. Killen som går med oss håller koll på blodet så vi inte kommer alldeles ur kurs. Men konstigt nog så gör vi inte det ändå, Liah är duktig men lite tveksam. Cirka 25 meter från slutet stannar hon upp, vänder om lite och kollar spåret tillbaka. Vädrar i luften och lyssnar upp åt vägen där de andra hundarna skäller. Matte får peppa lite till så går hon tillbaka och vidare i spåret. Får så upp mera doft i näsan, vad kan detta vara? Hon blir nog lite nyfiken det lilla trollet. Kommer så fram och hittar en klöv som hon försiktigt tar i munnen. Matte blir glad och peppar på igen. Då tycker Liah att det är riktigt kul och spännande, bär sedan klöven nästan hela vägen tillbaka.
Detta tycker jag var en väldigt bra start för Liahs viltspår-karriär! Det var ju trots allt första gången!
Det var allt för denna gång!
